Wallenbergare på italienskt vis och ett snabbrecept på ostpaj

I helgen fyllde jag år och då firade jag med att göra en supergod ostpaj. Tyvärr så blev det inga bilder då min och min systers familjer var alltför hungriga.
I alla fall så gjorde jag en pajdeg som förgräddades och sen fylldes den med 3 sorters ostar (valde mozarella, cheddar och västerbottensost) samt tärnad skinka och äggstanning. Till det så grillade jag luftorkad skinka i ugnen så att vi fick skinkchips, en röra på cremé fraiche, sambal oelek, vitlök, salt och peppar. Var hur gott som helst och inte en smula blev över!
Igår så var det dags för att prova ett nytt recept som jag hittade i min Allas tidning (åhh vad jag gillar den tidningen, alltid nya och goda recept)!

Det här behöver du:

Biffar:
2 äggulor
1,5 dl grädde
500 g kalvfärs (vi valde så klart älgkalv!)
1 tsk salt
peppar
1 kruka färsk basilika (spara lite till såsen)
Smör till stekning

Sås:
1 hackad gul lök
2 skivade vitlöksklyftor
smör till stekning
500 g krossade tomater
0,75 tsk rosmarin
1 tärning grönsaksbuljong eller 1 msk fond
0,5 dl rött vin
1 msk strösocker
1 dl grädde
125 g avrunnen minimozarella
0,5 dl grovt hackad basilika

Gör så här:
Vispa ihop grädde och äggulor. Blanda ned färs, salt, peppar och hackad basilika. Forma små biffar ca 16-18 st av smeten och stek dem i smör i en stekpanna så att de får färg.
Fräs löken och vitlöken i smör i en annan panna. Blanda ned krossade tomter (jag mixade dem som vanligt eftersom jag avskyr att bita i varma tomatbitar!)
Blanda även ner rosmarin, buljongtärning el fond, vin och socker. Låt såsen puttra i 15 min. Blanda sen ned grädden och lägg försiktigt ned biffarna, låt allt småputtra i ca 5-10 min till.
Avsluta med att strö hackad basilika och minimozarella över rätten. Servera med kokt färsk gnocci (det valde vi), eller pasta och en sallad.

Kan berätta att det här var supergott! Dock så kommer vi att krydda på det lite mer nästa gång. Krister var väldigt skeptiskt till potatis gnoccin (tyckte att den luktade illa medan den kokades), men när vi väl åt så uppskattades den desto mer.